Nyhetssajter: Läsarna måste "köpa tillbaka" sin egen data till ett orimligt pris
Idag har noyb lämnat in klagomål mot cookie-betalväggarna på sju stora tyska och österrikiska nyhetswebbplatser: SPIEGEL.de, Zeit.de, heise.de, FAZ.net, derStandard.at, krone.at och t-online.de. Allt fler webbplatser ber sina användare att antingen samtycka till att uppgifter lämnas vidare till hundratals spårningsföretag (vilket genererar några cent i intäkter för webbplatsen) eller teckna ett abonnemang (för upp till 80 euro per år). Kan samtycke anses vara "frivilligt" om alternativet är att betala 10, 20 eller 100 gånger marknadspriset för dina uppgifter för att behålla dem för dig själv?
Personanpassad reklam nödvändig för överlevnad? Medier finansieras genom annonser, prenumerationer, subventioner eller donationer. Även online är en stor del av annonseringen inte personlig, precis som med annonser i tryckta medier, radio eller TV. Medan mediebolagen tjänar bra med pengar på direktbokad och oftast icke-personlig reklam, säljs "restutrymmet" på webbplatser till Ad-Tech-företag för några cent. Värdefull användardata skickas sedan till dessa konkurrenter, som därmed tar lejonparten för sig själva.
Vinst och data stannar hos Google & Co. Enligt en amerikansk studie får medierna bara cirka 4% av de extra intäkterna från att vidarebefordra data. I Nederländerna tjänar public service-bolagen mer pengar på nätet genom icke-personanpassad reklam än genom att lämna ut data till spårningsföretag.
Alan Dahi, dataskyddsjurist på noyb.eu:"Så många medieföretag har blivit beroende av annonsteknikbranschens nycker och standarder. De säljer sina läsares uppgifter och förtroende för några cent. De stora vinsterna går till den annonstekniska industrin - precis som datan."
Läsare som ska "köpa tillbaka" data till ett orimligt pris? Endast ca 3% av alla användare vill samtycka till att deras data behandlas. Med början på derStandard.at i Österrike har ett ökande antal medier infört en "betala eller okej"-lösning. Användarna har inget fritt val om de vill ge sitt samtycke (vilket föreskrivs i GDPR), utan måste teckna en prenumeration om de inte vill ge sitt samtycke.
Att säga nej till spårning är inte bara tidskrävande (du måste ange namn, adress och kreditkortsuppgifter), utan användarna måste också gräva djupt i fickan: medan medieföretagen bara får några cent per användare för att vidarebefordra data, tar SPIEGEL och FAZ för närvarande 59,88 euro per år för en spårningsfri prenumeration. Die ZEIT tar 62,40 euro och derStandard.at till och med 84 euro per år för sin "PUR-prenumeration" utan någon form av reklam. Så snart dessa siffror jämförs med medieföretagens totala intäkter är omfattningen av vinstuttaget uppenbart: Om alla läsare av spiegel.de tecknade en "PUR-prenumeration" skulle företaget generera en intäkt på cirka 1,2 miljarder euro. Just nu ligger deras nuvarande digitala intäkter på cirka 76,9 miljoner euro. Med andra ord går kostnaderna för dessa abonnemang långt utöver att kompensera för förlorade annonsintäkter när användare inte samtycker till spårning.
Alan Dahi, dataskyddsjurist på noyb.eu:"Människor måste ibland betala tio, tjugo eller hundra gånger så mycket för att förhindra att deras uppgifter delas. Man får intrycket att det inte handlar om ett rättvist alternativ till samtycke, utan om att sälja dyra prenumerationer."
Spridningen av denna "lösning" kan också baseras på ett beslut från 2019 av den österrikiska dataskyddsmyndigheten, som fann att det inte föreligger någon överträdelse av GDPR i ett "betala eller okej"-system. Detta fall väcktes dock av en lekman och drabbades av till stor del felaktig faktainformation inför myndigheten. noyb är fast beslutet att upphäva detta beslut.
Integritet en fråga om inkomst? De flesta användare besöker dussintals nyhetssajter per månad. Om de inte vill att deras data ska delas av webbplatserna blir det snart en kostsam affär. Juridiskt sett finns det inte heller någon särskild status för privata kvalitetsmedier - vilken webbplats som helst, oavsett om den tillhandahåller recept eller världsnyheter, kan tvinga användarna att ge sitt samtycke med en "betala eller okej"-strategi och därmed kringgå GDPR.
Alan Dahi, dataskyddsjurist på noyb.eu:"De flesta människor besöker många olika webbplatser varje månad. Om varje webbplats kostar 5 euro måste du ganska snabbt vara en toppinkomsttagare för att ha råd med dataskydd. Det har inte längre något att göra med ett frivilligt samtycke."
Integritetsanpassad reklam som lösning. Tidningar och tidskrifter letar efter sätt att överleva i en digital värld där "online" ofta är lika med "gratis". noyb är medveten om detta problem och vår dagliga kontakt med journalister visar hur situationen blir alltmer prekär för kvalitetsmedier. Men snäva vinstintressen på bekostnad av läsarnas grundläggande rätt till dataskydd kommer inte att vara lösningen på alla finansieringsproblem.
Alan Dahi, dataskyddsjurist på noyb.eu:"Vi behöver välfinansierade medier. Det är dock en villfarelse att tro att överföringen av användardata till Google och andra kommer att lösa denna strukturella fråga. Innovativa annonssystem som mediebolagen själva driver och där både data och vinster stannar hos kvalitetsmedierna är inte bara ett lagkrav, utan sannolikt också en fråga om ekonomisk överlevnad. I dagsläget har den fria pressens tidigare flaggskepp inte blivit något annat än reklampelare och datainsamlare för Google, Facebook och andra teknik- och annonsjättar. Vi behöver komma tillbaka till ett system där läsaren följer reklamen istället för att reklamen följer läsaren."
