I åratal har användare och många företag klagat på cookie-banners. Även om denna förståeliga frustration främst beror på vilseledande ”dark patterns” som branschen använder sig av, har dessa banners blivit en symbol för vad som uppfattas som överdriven EU-reglering. Som en del av ”Digital Omnibus”ville Europeiska kommissionen nu äntligen bli av med cookie-banners och ersätta dem med en automatiserad signal. Men Google och just de EU-medlemsstater som faktiskt uppmanar EU att ”förenkla” och ”minska byråkratin” – däribland till exempel Tyskland och Frankrike – står nu i vägen. I rådets senaste ställningstagande från den 18 juni har planen på att avskaffa cookie-bannern skrotats. Detta förbryllande utfall kommer sannolikt att fortsätta att kosta europeiska användare en hel del besvär, frustration och miljarder klick per år.
- Europeiska kommissionens förslag och motivering (se artikel 88b)
- Rådets ståndpunkt av den 18 juni (publicerad av Politico)
- Googles lobbydokument mot artikel 88b
- Mlex-rapport om Polens ståndpunkt
- Bakgrundsinformation om Digital Omnibus från noyb
”Dark patterns” och irritation tills rätt resultat uppnås. I Europa kan användare inte spåras hur som helst. Både online och offline finns en grundläggande rätt till dataskydd – även på Metas eller Googles plattformar, liksom på webbplatser fulla av spårningsannonser. Företagen måste därför be varje enskild person om samtycke – eller helt enkelt lämna dem ifred. Detta sker via så kallade cookiebanners, där samtycke inte bara begärs för cookies, utan oftast även för delning av data med ofta tusentals tredjepartsföretag. Användarna borde egentligen ha möjligheten att här endast ge sitt samtycke om de av egen fri vilja vill spåras online. Beroende på vilken studie man tittar påär det endast cirka 3–10 % av människorna vill detta. Men genom så kallade ”dark patterns” (t.ex. dolda ”Nej”-knappar eller förmarkerade samtyckesrutor) uppnår spårningsbranschen samtyckesnivåer på upp till 90 %.
Med mer än 450 miljoner människor i EU genererar denna fars flera miljarder (!) klick per år, orsakar frustration och är ett rent slöseri med tid för konsumenterna – samtidigt som teknikjättarna och spårningsbranschen drar in miljarder i vinst genom ”frivillig” spårning. Samtidigt blir det allt tydligare att den omfattande insamlingen av personuppgifter också medför risker för säkerheten och demokratin.
Max Schrems: ”Cookiebannrar är inte en uppfinning inom dataskyddet, utan inom spårningsbranschen. Utan samtycke förekommer ingen spionering online. Nu finns det farhågor om att ett enklare sätt att säga ’ja’ eller ’nej’ kommer att leda till intäktsförluster för Google och liknande företag. Det är därför spårningsbranschen just nu lobbar så hårt den kan för att behålla cookiebannern. Uppenbarligen vill den behålla möjligheten att direkt manipulera användarnas val.”
EU:s förslag: en automatisk signal. Hösten 2025 föreslog Europeiska kommissionen att ersätta cookie-banners med en automatiserad signal som skulle förmedla inställningarna för cookie-samtycke mellan enheten, användaren och webbplatserna. Till och med i Kalifornien – hemstaten för de flesta teknikföretag – finns redan en liknande lösning på plats. Olika förslag anpassade till EU-lagstiftningen har också funnits ett tag. EU:s förslag är faktiskt betydligt mindre radikalt än lagarna i USA, eftersom det fortfarande tillåter att samtycke ges per enskild webbplats. Närmare bestämt skulle den nyligen föreslagna artikel 88b i GDPR ha utgjort lösningen och var ett enkelt exempel på hur man kan lyckas med att minska byråkratin samtidigt som konsumenter och rättvisa företag gynnas.
Max Schrems: ”Webbläsare meddelar redan automatiskt vilket språk jag föredrar. Det är precis lika enkelt att digitalt ange om man vill bli spårad. Tekniskt sett är detta okomplicerat och är till och med lagstadgat i vissa amerikanska delstater. Det finns faktiskt ett antal tekniska lösningar som skulle kunna införas redan i morgon. Europa ligger helt efter med dessa föråldrade banners. Absurt nog vill dock Google och spårningsbranschen göra det så svårt som möjligt för människor.”
”Google-dokumentet” och en lavin av felaktig information. Men har ett hemligt lobbydokument från Google har satt käppar i hjulet för Europeiska kommissionen. Med hjälp av helt långsökta siffror hävdar man att all onlineannonsering skulle stanna upp utan cookie-banners. Google överdriver vilt här och utgår från att det finns en central ”nödstoppsknapp” för all annonsering. Ändå har Europeiska kommissionen uttryckligen klargjort att samtycke fortfarande ska vara möjligt på webbplats- och ändamålsbasis. Det skulle därför vara möjligt att ge samtycke särskilt till kvalitetsmedier – och att neka det till Google, Meta och liknande. Google ”bortser” bekvämt nog från detta. Särskilt absurt är Googles argument att kvalitetsmedier skulle drabbas av ett avskaffande av cookie-banners. Medier är undantagna från bestämmelsen och skulle därför inte påverkas alls.
Tyskland, Frankrike och andra länder är nu för (!) cookie-bannern. Hur absurda och genomskinliga argumenten från spårningslobbyn än må vara, verkar de ha haft den avsedda effekten. I förslaget inför den slutliga omröstningen i rådet ströks artikel 88b helt ur det digitala omnibusförslaget – och därmed den enda åtgärden som faktiskt skulle ha förenklat saker och ting för konsumenterna. Länder som Tyskland, Frankrike och Polen hade krävt detta i förväg – förmodligen till följd av massivt tryck från spårningslobbyn.
Max Schrems: ”Man måste verkligen låta det sjunka in: Europeiska kommissionen vill äntligen bli av med cookie-banners, men Google och vissa EU-medlemsstater är nu fast beslutna att behålla dem. I årtionden har folk klagat på EU-byråkratin. Men i själva verket är spårningsbranschen så livrädd för att konsumenterna helt enkelt ska kunna säga ’nej’ att alla ger efter efter lite lobbyverksamhet. Det väcker verkligen frågan om vissa medlemsstater i första hand företräder sina väljare eller lobbyisterna.”
Europaparlamentet har ännu inte intagit någon ståndpunkt. ”Digital Omnibus” är för närvarande fortfarande föremål för parallella förhandlingar i rådet och Europaparlamentet, även om det senare ännu inte har gjort sin ståndpunkt om artikel 88b känd. När förhandlingarna är avslutade måste de två institutionerna sedan nå en kompromiss. Det är därför avgörande att Europaparlamentet nu förespråkar att artikel 88b behålls. Men även här kommer det konservativa EPP sannolikt att tippa vågskålen, eftersom partiet också står under press från spårningslobbyn.
Max Schrems: ”I en demokrati bör det som majoriteten av folket vill faktiskt ske – i detta fall att bli av med cookie-banners. Om beslutsfattarna hellre följer tekniklobbyns vilja än sina väljares, då är det något som är väldigt, väldigt fel här.”
