Idag, har noyb har lämnat in ett klagomål mot den populära onlineordboken dict.cc. GDPR kräver att samtycket är frivilligt, informerat, specifikt och otvetydigt. Men när man besöker dict.ccuppmanas användarna att med ett enda klick samtycka till spårning online av hela 1 741 (!) ”partners”. Detta gör det omöjligt för användarna att veta exakt vem som har tillgång till deras data och hur den faktiskt används. Även om dict.cc är ett extremt exempel är krav på att man blint ska avstå från sin rätt till integritet till förmån för otaliga tredje parter tyvärr ett vanligt problem hos webbplatser och appar som är beroende av onlineannonsering, till och med åtta år efter att GDPR trädde i kraft.
Bakgrund. Företag som sysslar med nätannonsering är starkt beroende av att spåramänniskors surfvanor, intressen, interaktioner och var de befinner sig för att kunna visa dem personanpassade annonser. Enligt EU:s integritetslagstiftning är dock spårning på nätet olagligt som utgångspunkt. Företagen måste därför be om ditt samtycke till att du ”avstår” från din rätt till integritet om de vill följa dig överallt. Det är därför du ser samtyckesbanners överallt. Problemet är dock att de flesta av dessa banners ber om ditt samtycke för hundratals, om inte tusentals, onlineannonsföretag som delar dina uppgifter med varandra. Även om detta ursprungligen görs för påträngande onlineannonsering, delas och säljs uppgifterna ofta också av datamäklare för andra ändamål. Till och med brottsbekämpande myndigheter från både demokratiska och auktoritära regeringar köper sådana uppgifter för övervakningsändamål.
Oinformerat samtycke. dict.cc:s samtyckesförfrågan nämner för närvarande 1 741 ”partnerföretag” som skulle beviljas åtkomst till enheten och användarnas personuppgifter. Att läsa igenom alla deras integritetspolicyer skulle ta minst 170 timmar (även om man bara skummar igenom varje policy i 6 minuter). Det är mer än en hel vecka för en enda samtyckesförfrågan. Dessutom uppger dessa ”partnerföretag” ofta att de vidarebefordrar dina uppgifter ytterligare. För den klagande, liksom för andra webbplatsanvändare, gör detta det praktiskt taget omöjligt att förstå konsekvenserna av sitt ”samtycke”. Denna vanliga praxis (se t.ex. www.repubblica.it, www.bergfex.de, www.fifa.com) gör det i praktiken omöjligt att inhämta ett ”informerat samtycke”, vilket krävs enligt GDPR.
Felix Mikolasch, dataskyddsjurist vid noyb:”Det skulle ta dagar eller till och med veckor att ordentligt läsa igenom och förstå dataskyddspolicyn hos 1 741 företag. Det är absurt att anta att detta skulle möjliggöra ett välgrundat beslut.”
Klagomål inlämnat i Österrike. noyb har nu lämnat in ett klagomål till den österrikiska dataskyddsmyndigheten, eftersom dict.cc saknar en giltig rättslig grund för behandlingen avklagandens uppgifter. Vi begär att den österrikiska dataskyddsmyndigheten ålägger onlineordboken att radera de olagligt behandlade uppgifterna – och att informera alla mottagare avklagandens uppgifter om raderingen. Dessutom föreslår noybatt ett bötesbelopp utdöms för att förhindra liknande överträdelser i framtiden. Myndigheten kan också utfärda ett mer omfattande förbud eller hänskjuta ärendet till Europeiska dataskyddsstyrelsen för ett yttrande, med tanke på dess allmänna betydelse.
Martin Baumann, dataskyddsjurist vid noyb: ”Att samtycka till att tusentals’partnerföretag’ använder dina personuppgifter känns inte bara fel, det är faktiskt fel. Dataskyddsmyndigheten måste äntligen sätta stopp för denna praxis.”
